Inez 4 år

IMG_1480En superglad 4-åring var det som vaknade upp till sång och paketöppning i morse.

Igårkväll gjorde jag klart tårtan som hon beställt. En frost-tårta naturligtvis.

IMG_1477Jag har ansträngt mig extra i år och gjort egen is.  Inez var nöjd.

Sen beställde födelsedagsbarnet grillspett till lunch. Varför inte i februari liksom?

IMG_1531

IMG_1536Grillspett med kryddig korv och fläskifilé, melontzatziki och potatissallad. Smarrigt!

IMG_1539Sen var det dags att äta tårta. Inez gillade inte fyrverkeriet eftersom hon inte fick blåsa, så när det brunnit klart tryckte vi dit 4 ljus istället.

IMG_1553Vi var rörande överens i år om att det här var en av de godaste tårtorna jag gjort. Mina ”klädda” tårtor har en tendens att bli kompakta och stampiga, men den här var lätt och fluffig. Jag testade ett nytt recept på tårtbotten och det var fantastiskt, sen hade jag ett lager glasskräm (vaniljkräm med vispad grädde i) och ett lager jordgubbsmousse. Utsidan spacklade jag med en kräm på philadelphia, smör och vit choklad. Ovanpå la jag på ett marsipanlock. De vita ”granarna” är jordgubbar doppade i vit choklad, med ätbart glitter på. Isen är gjord på socker och smakar som karameller. Bara figurerna på tårtan som inte går att äta.

Ikväll är vi rätt trötta av allt firande så det blir en lugn afton. Imorgon renoverar vi igen.

/Nina

Vi lever

Fast bloggen blir lite undansatt måste jag säga…

Vi har hunnit med en del sen sist: magsjuka, förkylning, tandsprickning, krypning m.m.

Nu har renoveringen av Didriks rum kört igång på riktigt igen. Det skulle ju vara mitt projekt, men Mr Renovering har tagit över så jag bidrar bara lite då och då när jag får ;-)  Vi var tvungna att tänka om vad gäller tv-vägg och sängvägg. Sängen var för lång för att ställa där vi hade tänkt så vi fick byta plats på säng och tv. Det ställde till det för oss vad gäller övriga möbleringen också… Typiskt!

Imorgon fyller Inez 4 år så idag har vi städat och fixat med tårtan. En frosttårta så klart. Kommer bild i annat inlägg när vi dekorerat klart.

Dennis ska bli dekorerad också. Han fick brev från sitt jobb häromdagen och glömde bort det så idag öppnade han det och då stod det att han ska få tjänstemedalj. Den tilldeles sådana som gjort extra bra insatser inom yrket. Han var dessutom nominerad två gånger. En gång med besättningen för en bärgningsinsats och en gång för att han var dykledare under en av de läskigaste/svåraste dykningarna som gjorts inom kustbevakningens historia. Det är det sistnämnda han ska få medalj för. Kul :-)

(Och om du läser detta mamma så säg inget till Ds föräldrar när du träffar dem imorgon för det vill han göra själv ;-) )

/Nina

 

Instagram

Jag försöker hänga med i utvecklingen så nu har jag skaffat Instagram: ninamaria81

Vad som är mer revolutionerande är att Dennis också skaffat ett konto: odej70

Annars fortsätter vi med våra små projekt här hemma. Vi har målat om Malm-byrån från Ikea så den är vit så när som på övre skivan. Den fungerar som skänk vid matplatsen numera. Nu ska vi sätta igång med Didriks rum.

/Nina

Gott Nytt År!

Så var det plötsligt 2016 och det året då Ossian blir stor och börjar förskolan och jag går tillbaka till jobbet. 7 månader dit men usch vad det går fort.

Vi skulle firat på Faludden, men Inez blev magsjuk på tisdagsmorgonen och jag fick panik över att vara fast i någon annans hem om nu hela familjen skulle bli sjuk Så vi åkte hem strax efter lunch när Inez slutat kräkas och gick att transportera i bil. Alla har mått bra de här dagarna (eller jag och Dennis har varit lite halvdana utan att vara dåliga) så vi trodde att vi klarat oss, men för 2 timmar sen kom nästa offer. Dennis är jättedålig. Därför ligger jag och tre barn i källaren och ska sova. Inez och Didrik kommer ju in till oss så gott som varje natt och om nu Didrik inte smittats redan så behöver han ju inte klättra på Dennis under natten för då blir han ju garanterat dålig. Hoppas nu bara att han inte börjar kräkas i natt. Har jag sagt att jag HATAR magsjuka?

I övrigt hade vi en mysig jul. Mycket julklappar fast vi minskat ner på dem. God mat och mysigt sällskap hade vi också. Tyvärr inga bilder i detta inlägg då alla bilder är kvar i min mobil.

/Nina

Julförberedelser

Nu är det kräksjuketider igen. Eller vi har hört att i alla fall ett barn på barnens förskola varit magsjuk så det tar liksom emot att lämna dit barnen. Därför fick Inez och Didrik stanna hemma idag. Nu kan de ju inte vara hemma i all evighet (eftersom magsjukan brukar härja i en evighet) utan de måste ju tillbaka till förskolan, men Dennis jobbar i helgen och jag är inte beredd på att vara sjuksyster i helgen, därför hoppas vi att vi klarar oss till Dennis kommer hem igen.

Vi har istället bakat pepparkakshus idag. Det var ju kul till och från, psykiskt påfrestande resten av tiden.

Didrik var och provade på friidrott igår och blev helt fast så nu är det en stående aktivitet på onsdagar framöver. Inez var också välkommen sa tränarna och det är ju perfekt.

Lekstugan är klar nu. ÄNTLIGEN! Dennis höll på att bryta ihop på bygget.

IMG_0384

 

IMG_0395

Vi har döpt lillkillen också så nu heter han Ossian Nils Emanuel.

IMG_0275

En liten uppdatering från oss…

/Nina

Dålig attityd

Här rullar vår nya vardag på med 15 timmar förskola i veckan för Inez och Didrik och en massa hemmatid för mig. Dennis jobbar och står i till och från, både hemma och på jobbet.

Ossian växer så det knakar och är med på ett helt annat sätt nu och idag har vi provsuttit i barnstolen vid bordet med en kudde bakom ryggen. Det gick jättebra och gjorde att jag faktiskt fick äta min mat i lugn och ro för första gången på drygt 3 månader. Kul med framsteg samtidigt som jag får lite panik över att det går så snabbt. Det är ju troligen den sista bebisen hos oss och då vill jag liksom verkligen njuta av att han är en bebis.

Inez och Didrik har de senaste veckorna genomgått någon slags mardrömsutveckling med världens sämsta attityd. Didrik visar något som jag verkligen inte hoppas speglar vad som komma skall i tonåren x 100. Han vräker ur sig så dumma saker: Du är dum, Du är ful, Du luktar illa, Du är äcklig, Jag vill inte vara ditt barn, Jag vill att du ska bli ledsen osv… Nu reagerar jag inte med att bli ledsen utan jag blir ursinnig och han har åkt in i sitt rum oräkneliga gånger de senaste veckorna. Dessutom är min mammaroll inte den samma som den lugna pedagogiska rollen jag har på jobbet utan här blir det tillsägelser lugnt 3-4 gånger innan jag ilsket vrålar till och sen skriker vi mer än vi pratar med varann. Och Inez hon är… Inez TRE år med allt vad det innebär + att hon tar efter storebror så gott hon kan. Nu är hon mer fysisk än verbal så hon sparkas och slåss när Didrik istället använder ord. Hur som helst är det inte riktigt hållbart längre. Just nu testar vi ett belöningssystem. Jag tycker egentligen väldigt illa om sånt som stjärnor och beröm för att man är ”snäll och duktig” och tillrättalagd, men jag är liksom vid vägs ände. Didrik har gett sig den på att han ska ha en radiostyrd bil. Det är det sista han nämner innan han somnar och det första han pratar om när han vaknar. Det har vi nu tagit fasta på så om han ”sköter” sig en hel dag så får han ett klistermärke på en skylt vi gjort och nör han fått ihop 5 klistermärken på raken (alltså fem dagar i rad med gott uppförande) så ska vi köpa en radiostyrd bil. Idag är första dagen och hittills räcker det att påminna honom om klistermärket och bilen så lugnar han ner sig. Dock tror jag inte att han förstår hur lång tid fem dagar är. Vi har några enkla regler som han behöver följa för att få ett klistermärke: Lyssna på mamma och pappa, säga snälla saker istället för taskiga, om han blir arg får han bli det utan att göra dumma saker eller säga elaka saker. För mig är det viktigt att han förstår varför han får eller inte får ett klistermärke.

Vi testar samma grej på Inez (hon vill ha en barbiebil), men hon får nog aldrig ihop sina märken. Just i dessa lägen blir det så tydligt att hon är två år yngre än Didrik. Hon förstår inte grejen.

Vi har bestämt oss för att lägga krut på att få iordning rummet bredvid köket i höst. Det ska bli Didriks rum/gästrum/kontor. Det har blivit mer och mer tydligt att de behöver varsitt eget kryp in. Didrik orkar dessutom vara uppe längre på kvällarna medan Inez är trött och behöver sova vid 20 på kvällen.

/Nina

 

Tillbaka till verkligheten

Nu är vi hemkomna efter nästan 2 veckor på resande fot. Först var vi i Göteborg några dagar för att umgås med syster och hennes fina pojkar samt se Metallica. Efter ett dygn hemma åkte vi sen vidare till farmor och farfar. Igår kom vi hem eftersom Dennis som inte börjar jobba förrän imorgon var tvungen att resa redan idag då de ska mönstra på i oskarshamn.

Här kommer en bildkavalkad:

DSC_0379

DSC_0378

DSC_0404Världens bästa åksällskap; kusin Ted.

DSC_0449Bästa åksällskapet nr 2; kusin Tim.

DSC_0467

IMG_1955Vi vann lördagsgodis för ett tag framöver…

IMG_1964Dennis på konsert

IMG_1996Världens bästa moster och Inez

IMG_2021Ossian på äventyr. Han växer så det knakar… *ångest*

IMG_2058Le mot kameran!

IMG_2073Kusinmys!

IMG_2077

IMG_2086Inez älskar lillebror, lillebror älskar Inez

IMG_2110Tur att pappa badar för mamma gör det INTE. Vill ha minst 28 grader i vattnet ;-)

På tisdag börjar allvaret. Nu är det slut på lördag hela veckan, barnen ska på förskolan (tjafs om tider nu igen, orkar inte) tre dagar i veckan och vi ska invänta hösten.

/Nina

Besök av mysiga vänner

Sen i söndags har vi haft familjen Schmidt boendes hos oss. De åkte hem idag och det blev så tyst och tråkigt här…

Vi har haft mysiga dagar med guidad tur med pyssel och skattjakt på fornsalen, Kneibbvyn-besök och familjehäng i trädgården.

Det blev både roliga och skräckfyllda upplevelser på Kneippbyn. Hampus satts ig på en Humla och Inez försvann. Som tur var hade jag satt ett kontaktarmband på henne så när paniken började öka ringde min telefon och hon var återfunnen. Läskigt långt bort i från oss dock och vi fattar fortfarande inte hur hon kunde försvinna för hon stod bredvid Dennis ena sekunden och nästa sekund var hon puts väck.

Det åktes karusell också.

DSC_0109

DSC_0110

Storebror Oliver är Didriks idol så han var lycklig när de kunde åka båt tillsammans:

DSC_0119

Veronica fixade sittplatser längst fram till barnen vid Pippi-teatern, men Inez orkade inte vänta på teaterstarten så hon kollade från Pappas axlar.

Kjolhatt:

DSC_0167

Ossian har haft lite magknip så vi har provat sempers magdroppar och plötsligt är han en väldigt nöjd bebis om han inte är hungrig. Här började han bli lite matarg medan vi såg teatern så han fick lämna barnvagnen och hänga på axeln.

 

DSC_0172

Vi har hunnit med BVC också och Ossian har gått upp nästan 1 kg på två veckor. Nu väger han 4555 gram och är 55 cm lång.

Sen försökte vi fota hela familjen så att Ossian inte tror att vi inte ville vara med på bild med honom sen när han blir stor och kollar babyfoton.

DSC_0210

DSC_0220

Ledigt

Vi har det så sjukt bra! Barnen leker och badar och äter jordgubbar, minsta barnet sover och äter och vi föräldrar njuter. Farfar tar med barnbarnen till stranden för ett morgondopp varje dag, medan de trötta föräldrarna sover länge… Vi vill aldrig åka hem!

Inez matar hästarna varje dag och Didrik spelar fotboll och cyklar.

Vi grillar varje kväll och äter fantastiskt gott. Åh sköna semester!

/Nina

Sista dagen

ÄNTLIGEN är det sista dagen innan vi åker till svärföräldrarna för lite välbehövd avkoppling. Ingen bra idé att bygga lekstuga och få barn samtidigt. I alla fall inte när man redan har två barn som vill ha uppmärksamhet och underhållning. Fast enligt hemsidan skulle man ju bygga den där lekstugan på en dag. Vi utökade ju till tre dagar, men räknar vi in målningen så kommer vi nog landa på tre månader :-) Dennis ville helst vara helt klar innan vi åker till hans föräldrar, men då kommer vi aldrig dit så istället har vi bestämt oss för att grundmåla helt utvändigt så stugan tål regn och det målet har vi snart uppnåt. Ska bli sååå skönt att komma iväg.

Ossian var på vägning igår och han har gått upp lite till och väger nu 3790 gram. Vi har bestämt oss för att inte kämpa så himla mycket med den här amningen utan vi ger honom ersättning ibland för att han ska bli helt mätt och sova lite längre stunder. Inez är ju det enda barnet som helammades, men bara i en månad eftersom jag sen försvann på sjukhus och opererades, och både Inez och Didrik verkar ju ha blivit ok så Ossian överlever nog att delammas han med :-) Framför allt så kanske jag överlever om jag kan lägga ifrån mig honom lite längre än 5 minuter och inte känna mig så pressad från alla håll och kanter. Åh andra sidan sov han så bra under dagen att han inte ville sova när jag ville sova på kvällen utan vid 01.30 slocknade han…. vet inte vilket jag föredrar.

/Nina