Vad pysslar vi med då?

Tja, idag har jag varit hos läkaren t.ex. Jag har inte varit på jobbet. Hänger det ihop? Ja. I natt vaknade jag med gallstenssmärtor from hell. Trodde jag skulle avlida ett tag och var beredd att själv köra till akuten bara för att bli av med smärtan. Mellan halv ett och halv två hade jag 6 anfall. Sen glesnade dem ut för att upphöra vid halv fyra.

Jag orkade inte förklara på jobbet. Hur låter det liksom; ja vi har varit förkylda, fått vattkoppor och magsjuka. Btw så har jag haft gallstensanfall hela natten så jag kommer inte till jobbet som jag sa att jag skulle. Det låter ju som att man hittar på för att slippa jobba. Jag sa att jag varit dålig hela natten och de antog magsjuka. Jag rättade dem inte. Är förresten kanske lite klurig i magen också. Men mest är jag öm. Och helt slut. Får förtydliga när jag kommer tillbaka till jobbet.

Läkarbesöket var intressant. Han klämde och kände och konstaterade att jag var öm vid lever och gallgångar. Sen tog vi prov. Snabbsänkan var inte extremt dålig så då tyckte han att det nog inte var någon fara. Jag fick förklara att de gånger jag fått uppsöka akuten hade jag inte heller någon speciellt hög sänka. Inte heller var jag feberpåverkad som han tjatade om att man blir när man har gallsten. Till slut fick han i alla fall upp min journal och kollade vad som skrivits vid mina akuta besök och där stod det inget om att jag hade feber eller hög sänka. Däremot stod det ”synbart smärtpåverkad” vilket han nickade och kommenterade ”Du måste alltså haft jäkligt ont!” Men hallå! Vad tror de? Att jag åker in och ut på akuten för att jag tycker det är ett kul tidsfördriv?  Hur som helst. Efter lite journalläsning bestämde han sig för att ta leverprover som jag skulle få svar på imorgon förhoppningsvis. Sen sa han (och det lät inte så skoj) att det så långt han kunde se nu verkade som att jag tillhörde de där få procenten som fortsätter att bilda stenar trots att gallblåsan opererats bort och förmodligen sitter det en sten fast igen. Ska jag hålla på med sånt här med 1-årsintervaller nu? Fick jag ont igen eller feber skulle jag uppsöka akuten. Nu håller jag tummarna för en lugn natt.

Barnen mår bra nu. Äter som de ska och får behålla maten. Dennis har ont i magen fortfarande, men inte längre feber. Dessvärre har han fått jätteont i nacken. Diskbråcket gillar inte att han varit sängliggande i 3 dagar.

Men så har vi det alltså. Hur har ni det?

/Nina

En helg på spa… Ja tack!

Nu är jag så sjukt trött på det här! Igår bestämde vi att Didrik skulle få vara hemma med Dennis medan Inez skulle återgå till vardagen och förskolan. Planen började falla sönder redan igår kväll. Dennis fick ont i magen och började må illa.

I morse mådde han fotfarande jättedåligt, men vi tänkte att det kanske skulle fungera som planerat ändå. Då kräktes Didrik. IGEN. Dennis låg i sovrummet och det enda han sa var: ”Jag kommer inte kunna byta bajsblöjor eller ta hand om kräks idag och absolut inte laga mat”. Nehej… På jobbet hade vi Drop in frukost och jag var den första som skulle vara på plats. Alltså fick jag iväg Inez till förskolan och mig själv till jobbet. Jag var där en timme tills min kollega kom och tog över, sen åkte jag hem för att ”vabba” och möttes av en sovande Dennis och en trött Didrik. Jag hämtade hem Inez och vi har bestämt att vi är hemma imorgon allihop. Förhoppningsvis är Dennis så pass ok att han kan ta hand om Didrik på torsdag.

Dennis har än så länge ”bara” blivit dålig i magen och inte kräkts. Han har dock feber och mår grymt illa emellan åt. Didrik vill inte äta utan dricker bara lite då och då. Fortgår detta får jag nog prata med sjukvårdsrådgivningen igen. Det är bara skinn och ben kvar av honom. Han är sjukt mager nu.

OM vi någon gång blir helt friska här så skulle jag vilja åka bort och bara bli ompysslad en helg. Min chef kommenterade innan jag åkte hem: ”Du ser inte så pigg ut själv Nina. Du är väldigt blek”. Det tar på krafterna att ha sjuka barn och nu en sjuk man. Men jag ska ju inte klaga. Jag är ju den som kommit lindrigast undan.

/Nina

 

Nu får Dennis ta över

Vi trodde magsjukan var över för barnens del eftersom vi hade en kräkfri dag igår, men i morse började Didrik om igen och nyss kräktes han i sängen. Så nu tvättar vi allt igen. Didrik blir alltid sjuk i flera dagar när det är magen som drabbas, medan Inez var färdig med kräkandet efter ett dygn. Nu orkar jag snart inte mer. En vecka har det här sjukeriet hållit på. Ska bli grymt skönt att börja jobba imorgon. Jag lämnar med varm hand över till Dennis. Som för övrigt har panik över att behöva vara hemma själv med ett barn som inte mår bra. När jag kommenterade att jag hade lite ont i ryggen var han snabb med att säga att jag nog fick sjukskriva mig för ryggskott imorgon. No way! Jag kanske passar på att jobba över ;-)

Annars har vi haft en skön dag.

Efter att ha blivit lite vilseledda under premiären av Så mycket bättre (konstig klippning i programmet) kom vi i alla fall till slut fram till att Titiyo haft äran att bo i samma rum som oss. Måste fråga Veronica vilken artist hon delat säng med ;-)

/Nina

Åt rätt håll

Didrik mår lite bättre nu. Han har petat i sig en och en halv knäckemacka ikväll. Han är fortfarande väldigt trött och sov i 3 timmar i eftermiddags och sen var han vaken en stund innan han började påpeka att han ville gå och lägga sig igen. Vi brukar ha rätt så mysiga konversationer vid läggningen. Ikväll lät det bland annat så här:

Didrik: Jag saknar min farmor och farfar. Och Basse.

Jag: Mm, om ett par veckor får du träffa dem.

Didrik: Och Basse. Vad äter han da?

Jag: Ja du, han tycker nog om köttben tror jag.

Didrik: Eller fisk.

Jag: Njae, jag tror hundar tycker bättre om köttben.

Didrik: Mm… Ansi och Jörgen då? Vad tycker dem om?

Jag: Jag tror de tycker om en god köttbit.

Didrik: Nej nej. Det är bara vovvar som tycker om det. Fisk kanske, som vi äter.

Jag: Fast Jörgen tycker om hamburgare. Precis som du.

Didrik: Ja och som min pappa.

Jag: Ja, som din pappa.

Didrik: Mm… Eller fisk kanske.

Förstår inte varför han envisades med att alla gillar fisk. Han tycker ju inte om fisk själv.

Inez har piggnat till ordentligt och tycker nog att storebrors sjukdomstillstånd fått för mycket uppmärksamhet. I morse ville hon därför ha mommo helt för sig själv när de pratade i telefon. Hon ville inte alls ge luren till mig i alla fall.

IMG_3836

IMG_3837

IMG_3838

IMG_3839Så fort jag bad om luren svarade hon: ”Nej nej!”

Hoppas Didrik är mer på banan imorgon.

Nu ska vi se premiären av Så mycket bättre. Imorgon kanske jag kan meddela vem som ”delat säng” med oss på Grå Gåsen ;-)

/Nina

 

Ganska lugn natt

Natten var kräkfri. Didrik började sova på madrass inne i sovrummet, men vaknade till och kände sig förvisad och fick flytta upp i sängen. Han fick ligga ytterst där Dennis ligger i vanliga fall vilket i sin tur betyder att Dennis låg närmast mig. Efter ett par timmars sömn var jag redo att slå ihjäl honom. Han snarkade något fruktansvärt! Till slut vaknade både Didrik och Inez av det. Då var det vätskepåfyllning. Dennis vaknade motvilligt och hämtade vatten. Sen fick jag i alla fall påpeka att han snarkade och då svarade han: ”Ja, jag sov så jätteskönt…!” Men det gjorde ingen annan :-( Hur som helst så fick Didrik behålla sitt vatten och efter ännu en vattenpåfyllning under natten så har vi sovit ganska bra.

Fast jag måste berätta om värsta skräckupplevelsen i natt! När Didrik ville ha vatten för andra gången så lät jag Dennis sova och smög upp själv för att fixa det. När jag kom tillbaka och la mig på min plats så låg inte Inez bredvid mig. Hon var puts väck! Jag tände sänglampan och Dennis vaknade till men Inez fanns ingenstans! Jag släckte lampan och gick upp igen, för ibland följer hon efter en upp och jag tänkte att hon kanske befann sig i vardagsrummet. Hon verkar inte vara ett dugg berörd av mörker så att det var nattsvart skulle borde liksom inte bekymra henne. Didrik hade till exempel aldrig gått upp utan att säga ett ljud och sen hade han inte accepterat bristen på ljus. Inez var inte i vardagsrummet. Och inte i köket, inte i lekrummet och inte i badrummet. Paniken började komma krypande kan jag säga. Får väl erkänna att man sett en del för mycket på film så i mitt huvud hade hon ju blivit kidnappad och mördad och allt möjligt. Smått hysteriskt sprang jag in i sovrummet igen och väste: ”Hon är ingenstans! Var ÄR hon?! Nu tänder jag taklampan!” Och då, när rummet badade i ljus så tittade ett rufsigt yrvaket huvud fram under täcket längst ner vid Dennis fötter. Inez hade krupit ner där och somnat om. Lättnaden var stor kan jag säga. Irritationen också för jag tycker nog att Dennis borde ha märkt att hans dotter låg tryckt mot hans ben. Men men… Efter det där så sov vi riktigt bra fram till 8 i morse.

Didrik mår som han själv säger: ”Pytte pytte lite bättre”. Han har fått vatten och saft och än så länge har inget kommit upp igen. Vi hoppas att det håller i sig. Han behöver tanka lite energi.

/Nina

Mysig kväll eller…

Vi har det rätt mysigt just nu. Vi har tänt ljus, godisskålarna står på bordet, vin i glasen och Idol på tv. Inez sover i sovrummet och Didrik ligger på spjälsängsmadrassen på golvet framför vardagsrumsbordet. Utifrån ser det nog rätt trevligt ut.

Och så kan vi måla upp en annan bild: Det saknas en dyna i soffan för Didrik kräkte ner den i eftermiddags och nu tvättas tyget. Fåtöljen har fått tvättas fri från kräk också och Didrik sover för att han för 20 minuter sen spydde upp den matsked vatten han fått en kvart innan.  Jag har skällt på Dennis. Han envisas med att ge Didrik vatten fast att jag upprepade gånger sagt att hans mage behöver få vila och att vattnet bara kommer upp igen inom några minuter. ”Men han måste ju få i sig lite vätska… Han vill ju…” Inez bad också om vatten när hon hade kräkts, men efter att hon kräkts upp det ett par gånger så sa jag stopp. Nu verkar Dennis ha tagit sitt förnuft till fånga eller han har i alla fall sagt att han ska göra som jag säger :-)

Det enda positiva med den här magsjukan är att fokuset har flyttats en aning från de kliande prickarna.

/Nina

Helt klart 2 olika sjukdomar

Inez kräkningar berodde inte på någon våldsam reaktion på vattkoppor. Didrik är nu också kräksjuk och jag har talat med både förskola och sjukrådgivning för att kolla att det inte hänger ihop med vattkoppor. Magsjuka var det bara en till på förskolan som nämnt och sjukrådgivningen försäkrade att det inte var något normalt för vattkoppor utan förmodligen har barnen fått 2 sjukdomar samtidigt. Märkligt att det gick så många dagar emellan bara tycker jag.

Hur som helst blir det en lugn helg där vi inväntar nästa sjukdomsfall. Vilken tur att jag stannade hemma från jobbet idag med.

/Nina

Mutor och zinkpasta

Idag (eller i natt) slog klådan till ordentligt. Inez är inte lika illa drabbad som Didrik. Hon har dessutom inga problem med vare sig talkpuder eller zinkpasta. Storebror däremot gallskriker hysterisk så fort man nämner att det ska smörjas in. Ikväll fick Dennis hålla fast honom medan jag smorde in med zinkpasta. Trots att han höll med om att det inte gjorde ont så tyckte han att det var fruktansvärt. Till slut fick vi muta med en bil ifrån Disney. Jag köpte två. Och en batteridriven hund i koppel till Inez. Kände mig så taskig när jag stod där i affären och bara tänkte på att Didrik skulle ha något för att han till slut fick på sig salvan, medan Inez som blev insmord utan protest inte skulle få något. Så orättvis kan man inte vara. Hon gillade hunden. ”Hej.. heter du?” frågade hon när hon fick den i famnen. Vet inte vad hon kom fram till för namn. Jag försökte med ”Fiffi”, men det blev Pippi.

Didrik har prickar ÖVERALLT. Till och med inne i munnen och i öronen. Jag försökte ta kort, men han kände sig inte så fotogenisk idag så han ställde inte upp utan protest.

IMG_3830Prickarna syns inte så bra, men de är illröda och är värst under munnen, på hakan.

IMG_3833Tjurig unge.

IMG_3831Inez är inte riktigt lika avig mot att fotas.

IMG_3829

Observera den fantastiska frukosten. Chips, ägg och saft! Inget av barnen vill äta så jag försökte i morse med kokt ägg, för det gillar dem. Det gick inte hem. Däremot ville Inez ha chips och det hakade ju brorsan på. Nåväl. Jag har läst att när barn är sjuka får man ge dem onyttiga grejer så länge de får i sig NÅGOT. Det viktiga är att de får bra och ”normal” kost i vanliga fall och det får vi väl säga att de får.

Jag hade tänkt återgå till arbete i morgon, men eftersom det är mig Didrik klättrar på om nätterna när det kliar och han inte kommer till ro, så kände jag att jag tar vab och försöker komma i fas. Vi hade dessutom bara 4 barn imorgon så det ställde inte till något att jag inte kom. Dennis är förkyld och hostar så han verkade inte helt tänd på att vara ensam med två gnälliga och sjuka barn heller.

/Nina

Prickigt

Idag vaknade vi upp till massor av prickar. Didrik är mest prickig. Han vill helst inte låtsas om sina prickar. Inez verkar ha fått en hel del i hårbotten och bara ett par i ansiktet och några på magen och ryggen.

Didrik började dagen med att säga att han hade JÄTTEONT i halsen. Jag som precis tänkt att vi skulle ta en tur till affären fick tänka om för när han var lite yngre så var just ”ont i halsen” en beskrivning av illamående. Annars har han ju inte blivit magdålig, men jag tar inga risker. Kräkfest på ICA Maxi kan man ju vara utan. Dennis som väntades hem under eftermiddagen, kommer inte förrän sent ikväll då de fick åka på utryckning. Det skulle dykas efter någon som gått/trillat i vattnet.

Inez mår inte illa längre så vitt jag kan förstå, däremot får hon diarré så fort hon äter något och därför är hon inte så pigg på att äta.

Didrik meddelade att han var vansinnig medan vi åt lunch. När jag frågade varför svarade han så här: ”Jag är vansinnig på pappa, han är på jobbet. Han ska komma hem nu”.  Ja, sånt kan man ju bli vansinnig på ;-)

/Nina