Nu får det vara nog

I november har jag jobbat så sjukt lite just på grund av att det varit sjukt. Jag hoppas att det inte blir fler sjukdagar nu. Jag hade tänkt återgå till arbetet i onsdags, men kände mig inte helt ok så jag väntade till torsdag. Efter en halvtimme på jobbet kände jag mig konstig. Lite vimmelkantig och kallsvettig. Det visade sig att jag hade 38 graders feber. Magen var bra så det kändes inte som att det tillhörde magsjukan. Dessutom hade jag ju inte haft feber på hela tiden. Däremot har jag kvar samma ömmande värk i höger sida och ringde därför sjukrådgivningen när jag kom hem. Efter att jag beskrivit mina symptom och vi diskuterat lite så försvann sjuksköterskan för att överlägga med sina kollegor. Hon kom tillbaka och sa att med min sjukdomshistoria skulle jag ta det säkra före det osäkra och åka ner på akuten. Och det gjorde jag ju då. I 3 timmar satt jag där innan jag fick träffa kirurgjouren. En jättetrevlig läkare som INTE ville operera på mig. De kollade snabbsänkan och blodtryck och puls och feber. Och så klämde och kände han på magen. Sänkan var bra så han misstänkte ingen inflammation i gallgångarna vilket var den största farhågan. Troligtvis var det fortfarande sviter efter min magsjuka. Jag har fortfarande ont över gallgångarna, men smärtan har inte förvärrats och jag har en tid för undersökning så han ville inte bråka mer med mig. Jag kunde åka hem igen, men skulle återkomma om jag blev sämre och han tyckte det var bra att jag kommit dit. Vilket kändes skönt att höra för man känner sig ju lite som att man upptar deras tid om man inte är allvarligt sjuk. Men tydligen så är de här gallgångarna och levern inget man ska ignorera när de börjar spöka.  Nog om det. Jag blev hemma hela den här veckan. Har försökt vila och det har fungerat när barnen varit i förskolan. Idag var de lediga och det har varit rena dårhuset här så jag känner mig ganska trött fortfarande. Förhoppningsvis går det över de närmsta dagarna.

/Nina

Sjukdom

Nu är det sjukt igen. På jobbet härjar magsjukan vilt och skördar offer på varje avdelning så jag har torkat en del spyor och bytt en och annan diarréblöja så därför var det kanske inte helt osannolikt att jag skulle bli dålig. Har legat större delen av gårdagen och dagen. Har inte kräkts men sprungit på toa och haft ont i magen. Börjar känna mig en smula bättre och vi håller alla tummarna för att ingen mer i familjen blir dålig.

Hemma imorgon också, men jag hoppas kunna jobba på onsdag.

/Nina

Bättre fart

Kan ni tänka er att så fort kirurgenheten fått mitt ärende från vårdcentralen så går det plötsligt undan. Idag ringde Dr Mats och frågade hur jag mådde. Sen sa han att jag ska ta nya prover och göra ett ultraljud på gallgångarna och på levern och sen komma på återbesök. Under tiden skulle jag undvika allt med paracetamol. Min kallelse skulle komma med post. Han ville bara höra av sig personligen och prata med mig. Vilken skillnad mot den där läkaren som inte hörde av sig alls. Stort plus till kirurgenheten på lasarettet.

Dennis har kommit igång i Didriks rum nu. Det är rätt mycket att göra. Han har börjat såga upp hål i väggen och i garderoberna där vi ska sätta ett skåp till dvd och tv-box. Ska bli så skoj att se det färdigt. Tyvärr kommer det nog dröja eftersom han tappade nästan två veckors ledighet innan han kunde börja arbetet. Nu ska han snart ut på sjön igen.

Imorgon kommer Conny och Maria med Theo och Tim. Ska bli skoj. Vi har inte setts på länge.

/Nina

 

Besviken

Jag mejlade vårdcentralen i söndags och igår fick jag till svar att jag skulle ringa tidsbokningen. Vilket jag gjort idag på arbetstid. Snacka om att jag blev förvånad när jag fick veta att jag hade leverpåverkan och så hade doktors-f*n inte hört av sig! Sanslöst! Smärtan tilltar ju vid levern, ingen tendens till bättring och så kan han inte ens kosta på sig ett telefonsamtal när jag har avvikande värden! Jag är arg. Nu ska han i alla fall ha skickat en remiss till kirurgenheten och så får jag avvakta och se om det blir operation direkt eller om de gör en magnetröntgen först. Är extremt missnöjd och besviken på vårdcentralen.

Fick en rolig överraskning på jobbet idag när ett av de barn som jag hade på fritids och en del i förskoleklassen när jag jobbade direkt efter studenten kom och skulle vikariera hos oss. Kände mig sjukt gammal också ;-) Det var i alla fall ett roligt och kärt återseende. Jag tror hon tyckte det var skoj att se mig med så jag kan inte ha varit allt för hemsk.

/Nina

 

Äreportskalas

Igår kom alla som gjorde äreport till vårt bröllop på kalas. Vi serverade kallmarinerad kyckling, potatissallad, pulled pork, coleslaw, guacamole m.m. Allt var gjort från grunden och vi blev jättenöjda. Gästerna verkade nöjda också ;-) Vi hade himla mysigt. Tyvärr vaknade Didrik av hosta vid 23-tiden och vägrade sova utan mig så värdinnan sa god natt och lämnade kalaset först. De andra höll på till  halv två. Fast värden stannade uppe till halv fyra och lyssnade på musik. Han misstänker att han slumrade till en sekund i soffan också :-) Vi har varit lite trötta idag. Barnen som inte la sig förrän vid 21.30 igår och inte sovit middag idag har varit ovanligt pigga och trevliga. Lite oroväckande att Inez inte behövt sova. Ser mina chanser till middagsvila flyga iväg…

Jag har skrivit till min vårdcentral idag och bett om mina provsvar samt önskat fortsatt utredning eftersom jag fortfarande har ont i sidan. Vi får se vad de säger om det.

Imorgon jobbar jag. Dennis och barnen får besök av farmor och farfar eftersom farmor också har gallstensbesvär och ska till sjukhuset för ultraljudsundersökning.

/Nina

Fars dag

Bild

Idag är det ju fars dag. Jag hade egentligen bestämt att vi inte ska fira förrän barnen är så stora att de själva kan engagera sig. I vårt hem fixar jag nämligen både fars och mors presenter. Lite trist. Meeeen så åkte jag och Inez och handlade och då tyckte jag lite synd om Dennis som inte fick ett grattis ens så vi köpte en skiva.

image

Uppryckning

Vi har bestämt att vi är friska nu. Dennis mår ganska bra, fast matlusten är inte som den brukar, men bättre än för ett par dagar sen. Jag har haft svag värk i mellangärdet hela dagen, men jag orkar inte bry mig. Akuten ligger ju rätt så nära och de brukar vara trevliga så behövs det får jag väl ta en tripp dit.

Vi ska ha äreportskalas här nästa helg. Dennis familj gjorde fin äreport åt oss när vi gifte oss och då är det tradition att ordna kalas när äreporten tas ner. Nu är vi ju lite sena, men kalas ska vi ordna i alla fall. Därför har vi börjat plocka i ordning och städa så vi inte står med allt på lördag innan gästerna kommer. Idag har jag gått igenom badrummet. Helt otroligt vad man sparar på en massa skräp. Men nu har jag slängt ut en hel del och det blev bättre plats i skåpen.

/Nina

Bilar

Mommo kom och hälsade på. Hon hade Disney-bilar med sig och blev omåttligt populär ;-) Inez fick klackskor och handväska som hon glatt sprang runt i. Hon skulle dessutom ha dem i sängen när hon skulle sova middag. Didrik som fick Doc Hudson och Sheriffen från bilarna-filmen har roat sig med dem nästan hela dagen.

Dennis mage är lite bättre idag och jag mår likadant. Fortfarande trött och öm på höger sida.  Sjukt irriterad är jag också eftersom höstens tv-säsong dragit i gång ordentligt med Så mycket bättre och Downton Abbey, men jag vågar inte äta lördagsgodiset som vi brukar framför tv:n. Är grymt sugen dessutom bara för att jag inte vågar. Halva nöjet med lördagstv är ju att man får vara onyttig samtidigt ;-)

/Nina

Alla helgons dag

Helgdag idag.

Vi vaknade strax efter sju. Eller Inez vaknade och då var det bara att gå upp.

Läkaren ringde inte igår. Surprise surprise! Hade nog blivit mer förvånad om han hört av sig. Jag har fortfarande värk vid levern. Vet inte vad det betyder. Dennis undrade om jag inte kunde komma i kontakt med läkarna som opererat mig, men jag vet inte hur för de blir man ju remitterad till. Ska i alla fall skriva till vårdcentralen via mina vårdkontakter och begära mina provresultat i fall de nu glömt mig. Det var ju fredag igår. Läkaren kanske hade bråttom hem att fira helg ;-)

Mamma funderar på att komma och hälsa på idag. Barnbarnen längtar. Inez allra helst. Didrik tyckte mommo kunde komma imorgon :-) När jag sa att mommo skulle komma idag skrek han ”NEJ, hon kommer inte idag. Hon kommer imorgon!”

Blir i alla fall lugnt idag.

/Nina

Vänta

Idag är vi trötta. Dennis kunde inte sova för han har haft så ont i nacken i natt och jag är helt färdig och känner mig fortfarande mörbultad i höger sida efter mina gallstensanfall härom natten. Tröttheten kommer efter. Hela förloppet är lite som en misslyckad förlossning. Jag försökte till och med profylaxandas mig igenom smärtan ett tag. Det gick så där eftersom det gör som mest ont i mellangärdet så vissa stunder kunde jag knappt dra in luft alls. Den väsentliga skillnaden mot en förlossning är ju den att man inte får någon mysig bebis att gosa med efteråt och fylla en med energi. Istället är man bara utmattad och öm. Jag föder helt klart hellre barn.

Jag väntar på att läkaren ska ringa. Så dumt det där ”Provsvaren borde komma imorgon eftermiddag. Jag hör av mig”. Det är liksom lite ”ring inte oss, vi ringer dig” över det hela. Hade varit bättre om de sagt ”Ring på måndag så får du svar. Är det något väldigt galet hör JAG av mig”. Då känns det som att man har bättre koll. Nu är man bara utlämnad åt väntandet.

Vi har lite problem med maten. Dennis har ingen aptit och får ont i magen när han äter. Jag vågar knappt äta av rädsla för gallstensanfall. Den enda som verkligen har aptit är Inez. Det är lite svårt att planera måltiderna med de förutsättningarna. Ikväll blir det minst två olika maträtter.

/Nina