Vila

Vi firar långhelg hos farmor och farfar. Didrik och Inez tittar på kycklingar och klappar hästar. Inez till och med drömmer om hästar. Hon vaknade i natt och grät ”Jag vill ha min pålle!” Vi hoppas att hon inte blir hästtjej för varken jag eller Dennis är intresserade och dyrt är det.

Idag ska vi på loppis. Måste sysselsätta oss lite så inte barnen river huset. Mommo kommer också och ska följa med och stanna kvar över lunch.

Läkaren ringde om mina prover. Allt var bra utom blodvärdet. Vilket kanske kan förklara min trötthet. Är trött från det att jag kliver upp till att jag får gå och sova och jag somnar på stört. Normalt blodvärde för kvinnor ska ligga någonstans mellan 120 och 150, mitt ligger/låg på 112. Läkaren hade kollat mina journaler och konstaterat att jag haft så lågt tidigare ”Men då låg du ju inlagd på sjukhus”. Vet inte om det var efter förlossning eller första galloperationen. Vid ett annat tillfälle hade blodvärdet legat på 120 så alltså är 112 inte ”normalt” för mig heller :-) Jag måste boka en tid för ny provtagning så vi kan kolla om värdet har stigit eller ligger kvar på samma. Annars mår jag bättre nu, tycker jag.

Förra veckan besökte vi Trollskogen med jobbet. Vilket fantastiskt ställe! Dit ska jag föreslå Anna och Erik och Conny och Maria att vi åker med barnen en lördag eller söndag. Det är ett inhägnat område (fantastiskt bara det så man inte behöver oroa sig över att barnen ska försvinna) där dagmammorna i området byggt buss och tåg och lastbil, samt klättertorn och gungställning och sandlåda och grillplatser och lekstuga. Tyvärr hade vi dåligt väder när vi åkte med jobbet så det var väldigt kallt, men en normal försommardag tror jag det är perfekt.

Dennis är styrman den här patrullen och har fått sitta bakom spakarna och kört Triton i självaste skärgården. Han lät både lättad och stolt över att det gått bra när jag pratade med honom igår. Skoj!

Imorgon far vi tillbaka hemåt och sen påbörjar barnen sin sista vecka på förskolan innan semestern. En annan ska jobba 3 veckor till, men sen är det midsommar! Jippie!!!

/Nina

Varmt och jobbigt

Usch vad värmen kom snabbt! Ingen långsam invänjning här inte. 28 grader i skuggan pang bom bara så där. Vi smälter bort! Barnen har varit på dagis den här veckan medan jag varit hemma och tagit hand om min mage. Tycker att det är bättre, men det har jag trott förut och så kommer det ett bakslag, men förhoppningsvis inte den här gången. Har inte hört i från doktorn ännu så proverna var säkert bra.

Förövrigt har barnen timat in varsin trotsperiod på samma gång och är JÄTTEGRATIS just nu (i fall någon är intresserad så finns de för avhämtning) ;-) Vi bråkar mest hela tiden. Oftast handlar det om att Didrik inte lyssnar när han blir tillsagd och då blir jag arg till slut och då blir han arg och så är det ”Dumma mamma” för hela slanten och mitt i detta springer Inez runt och är en riktig retsticka. Om hon inte ligger på golvet och skriker och gråter för att hon inte får som hon vill. Ett beteende de ”inte alls känner till” på dagis. Men det är ju trevligt att det fantastiska humöret bara visar sig hemma ;-)

För att undvika allt för mycket konflikter så ska vi ta en tur till mormor idag och sen kommer Dennis hem ikväll. Då kan han få stå för en del konflikthantering.

/Nina

Update

Renoveringen av barnens rum går framåt. Dennis har fått upp väv på väggarna och gjort en första strykning i taket. Allt har tagit betydligt längre tid än han trodde. Fast taket gick jättefort vilket han inte räknat med så det är ju positivt. Kommande helg ska den gröna färgen komma på väggarna.

Jag har gjort lite små inköp till rummet.

Jag kommer förmodligen ångra att jag beställde en sån genomskinlig gardin när Didrik skuttar upp vid 03.30 för att solen har gått upp och det är dags att vakna.

Knopp i porslin - vit med stor grön stjärna

Knopp i porslin - vit med små gröna stjärnor

Dessa knoppar ska pryda garderbsdörrarna. Jag hoppas det blir bra.

I övrigt är jag hemma den här veckan. Min mage har krånglat till och från sen innan påsk och nu har jag tröttnat. Tror inte att det beror på gallan, men jag vet inte så därför har jag besökt läkaren som tagit en massa prover och visar de något så får jag höra det någon gång under veckan annars är allt ”bra” med mig. Jag gör i alla fall ett försök med att vila magen i form den här veckan och hoppas att det hjälper.

Dennis är på dykvecka den här veckan och idag har han gjort det årliga 40-metersdyket och eftersom han blev godkänd hos dykläkaren förra veckan så får han dyka ett år till.

/Nina

Uppladdning

Idag ska vi se Mora Träsk. Mormor följer med eftersom Dennis ska renovera och jag vill inte gärna gå själv med vildingarna. Just nu går Moras dvd för fullt på tv:n. Vi laddar så vi kan sjunga med.

/Nina

Upprört!

Dennis kom hem igår. Han var efterlängtad även om Inez förkunnat att hon BARA tycker om mamma. Hon har glömt det nu. Hon springer omkring här och ropar: ”Jag är pappas!”

Igår var det final av Let´s dance. Jag har följt det sen program 2. Dennis har kommit inramlande mitt i programmen efter nattning av barnen och kollat med ett halvt öga. Han bestämde tidigt att Steffo är kung annars har han inte engagerat sig så mycket. Fram till igår. Plötsligt förkunnar han mäkta irriterad att den där Wahlgrenkillen ju dansat hela sitt liv och hör hemma i en proffstävling och att det inte är mer än rätt att Steffo vinner för han är ju faktisk amatör och Let´s dance är en amatörtävling. Jag höll på Benjamin. Det retade Dennis ännu mer och han stormade iväg efter mobiltelefonen och ville ha hjälp att rösta på Steffo. Det fick han inte, men han löste det på egen hand. Bara för att Dennis öste så mycket skit över Benjamin under hela programmet så var jag ju tvungen att rösta på honom. Brukar inte slösa pengar på sånt annars. Då tog det hus i helsike och Dennis röstade igen på Steffo och tyckte att jag var helt knäpp som kunde rösta på någon som redan kan dansa. Sen när Benjamin till slut vann så röt Dennis att han ALDRIG mer ska se på Let´s dance och den skiten kan jag få sitta och se själv. ”ALDRIG MER!” röt han och sen klämde han i med att ”Det var säkert din röst som gjorde att han Wahlgren vann!” Alltså, Dennis var upprörd på riktigt och jag stod och hoppade av skratt som jag försökte hålla inne. Tänk att ett dansprogram på tv kan engagera en 44-årig man så.

Vi försöker vänja Didrik av med nappen. Den här veckan har jag varit stenhård och han har inte fått nappen förrän det är dags att sova. Annars vill Didrik gärna ha nappen från det att han kommer hem från dagis till att han ska dit igen nästa dag. I natt hade nappen trillat ur som vanligt och jag kunde inte hitta den så jag petade på Dennis så han kunde kolla sin sida av sängen. ”Du ska inte ha nån napp. Det är slut med det nu!” fräste han och Didrik fick panik. Grät och ropade efter nappen. Jag vågade inte riktigt bli arg på Dennis och säga att han minsann fick plocka fram nappen eftersom det är han som nattar barnen och de kanske hade kommit överens om att det var helt slut med nappandet. Didrik fortsatte gråta och sen somnade han om efter en stund för att vakna igen efter några minuter och Dennis svarade bara ”Mm…” mellan snarkningarna varje gång Didrik sa att han ville ha sin napp. När vi alla vaknat och gått upp på morgonen frågade jag Dennis om det var så att det var slut med napp nu och det visste Dennis ingenting om. Inte heller hade han något minne av att han vägrade leta efter någon napp under natten. Didrik var helt förtvivlad hela morgonen tills Dennis hittade nappen och vi förklarade att han naturligtvis skulle få ha den när han sover och Dennis fick be om ursäkt för att han varit dum. Tack för den inte ostörda nattsömnen!

Idag gör vi långkok och Dennis är yr i huvudet (förmodligen därför som han bytte personlighet och blev dansdomare igårkväll) så vi får se vad som händer på renoveringsfronten idag. Halva dagen har ju redan gått.

/Nina

Vinprovning nr 2

I helgen hade vi rödvinsprovning här hemma med merparten av svensexa/möhippa-gänget. Det var jättetrevligt och vi bestämde en ny träff i juni. Det ser vi redan fram emot.

I fredags var Inez och Didrik med mig en stund på jobbet för Dennis behövde fixa lite grejer på stan och helst utan barn i släptåg. Ett av barnen på förskolan gick fram och slog till Didrik på armen med en pinne och när jag frågade varför han gjorde så så svarade han: ”Jag tycker inte om honom” (då hade de inte sagt ett ord till varann så de ”kände” inte varandra). Didrik reagerade jättekul (tyckte jag). Han kom springande till mig och så sa han ”Mamma! Säg till honom att han tycker om mig!!!”  Sen dröjde det inte lång stund och så lekte de som bara den med varandra.

Jag har försökt mig på att starta ett mer hälsosamt liv. Läskdrickandet har jag ju lagt av med och det är nästa så att jag börjar tycka att kolsyrat vatten är gott… men bara nästan. Sen så har jag anställt en PT. En fd elitidrottare. Vi har haft en session hittills där vi gick 7 km och sen skulle springa 3. Min PT försvann som en avlöning, medan jag stånkade och flåsade mig igenom de där sista kilometrarna och sprang (läs halvjoggade) sammanlagt 700 meter av dem. Sen dess har jag använt min motionscykel lite flitigare. Senast ikväll då jag trampat 5 km. I helgen är nästa session med min PT och förhoppningsvis kan jag jogga 1 km i alla fall.

Dennis är på stabspraktik den här veckan och jag hade nästan glömt hur det är att ha fullt ansvar för hus och hem och barn eftersom han varit hemma flera veckor. Lite körigt känns det, men det går ganska bra. Igår var både jag och barnen trötta efter helgens eskapader så vi somnade strax efter sju och sov till kl 6 i morse. Skönt!

Nu ska jag bara se Sveriges tävlingsbidrag i Eurovisionsemifinal 1 och sen ska jag knoppa in. Dagen börjar 05.15 imorgon…

/Nina