Renoveringsframsteg

Det här barnrummet som vi försöker renovera har vi snart renoverat i ett år och då kan man ju tro att vi uträttat storverk, men inte riktigt :-) Dock börjar det närma sig slutet nu. Dennis har 3 små taklister som ska sättas dit och sen ska de målas innan golvet läggs in och golvlisterna sätts dit. I söndags påbörjades arbetet med taklisterna och Dennis var inte riktigt upplagd och drog på det till sena eftermiddagen och sen började ungarna bli hungriga och gnälliga och Dennis fick utbrott och svor medan jag stod på en stege och höll i en taklist som han skulle spika dit och mitt i ilskan och irritationen över både taklist och gnälliga barn så drämde han igen dörren till rummet mitt framför näsan på Didrik. Det hjälpte ju inte för Didrik skrek bara mer och högre och vi som inte satt handtag i dörren ännu befann oss plötsligt instängda utan verktyg att öppna dörren med. Ett tag såg det verkligen ut som att vi inte skulle kunna komma ut, men så lyckades Dennis öppna dörren med bilnyckeln till accenten och vi kunde pusta ut en stund.

Idag har Kerstin varit förbi och kopplat in elen. Nu börjar det liksom klia i fingrarna och jag vill skruva ihop möbler och ”flytta” in barnens saker, men vi är tyvärr inte riktigt där än. Snart förhoppningsvis.

Idag har jag varit på möte på högskolan och fått lite insikt i vad det innebär att vara lärarutbildare. I september får jag nämligen en lärarstudent. Ska bli roligt. Har haft prao-elever förut, men inte lärarstudenter. Det blir en spännande utmaning och inte så lite jobb. Vi har fått en hel del papper att gå igenom.

Imorgon ska vi med Inez till BVC för 2½ årskontroll.

/Nina

Man ska aldrig säga aldrig

Äntligen tog arbetsveckan slut! Fast jag ska inte klaga för vi har haft så lugnt och skönt så det har blivit en mjukstart för oss.

Innan jag gick hem i fredags hann jag bestämma med en kollega att vi skulle ut och åka idag för hennes son tycker att vita bilar är så läckra. ”Du MÅSTE hämta oss i er bil” sa hon och jag lovade det och vi skulle höras och bestämma närmare vad vi skulle hitta på, meeeen…. Så ringde Anna i morse och berättade att de var på väg in till Kneippbyn och Villa Villekulla och hade en fribiljett över och undrade om vi ville haka på. Det ville vi fast att jag sa senast igår att jag ALDRIG ska gå dit när det är familjedag som det var idag. Men det gick över förväntan tycker jag. Barnen visade sig från sin bästa sida ända tills vi skulle åka hem för då blev jag plötsligt världens dummaste mamma och Didrik ville lämna kvar mig där.

Kollegan bokade jag om med och hennes son går på gymnasiet så det var inte en stackars 3-åring jag svek i fall någon nu tycker jag var elak som backade ur i sista minuten :-) Vi kan ju ut och åka när Dennis kommit hem kanske så slipper hennes son vara lekfabror till Inez och Didrik :-)

Imorgon är det kalas hos Theo. Barnen är förväntansfulla.

/Nina

Tillbaka till verkligheten

Nu har jag jobbat i 2 dagar. Alltså är det dags att ta ledigt igen ;-) Inte riktigt, men jag känner ingen glädje i att gå till jobbet längre. Så mycket har förändrats både på arbetsplatsen och i yrket och det är inte till det bättre. Dock trivs jag himla bra med mina kollegor och barnen är mysiga, jobbar med de allra yngsta nu, så det är ju positivt. Om jag kunde skulle jag göra något helt annat ett tag, men så ser inte livet ut. Får helt enkelt göra det bästa av det.

Barnen älskar att vara tillbaka på sin förskola och Inez som nu mera är blöjfri dagtid har varit så duktig med toalettbesöken. Dock glömde hon att hon inte hade blöja när Dennis hämtade dem och bajsade i bilen på väg hem. Dennis var inte överlycklig och tyckte nästan att vi skulle börja med blöjor igen, men både jag och dagispersonalen var emot det. Vi kan inte ge upp efter EN olycka.

Imorgon börjar Dennis jobba och blir borta till på tisdag. På fredag har barnen stängd dag på förskolan så då får mommo rycka in vilket de ser fram emot.

/Nina

Uppdatering

Vi opererar oss inte! :-) Vi kom fastande till sjukhuset i morse och efter att både sköterska, AT-läkare och Överläkare tittat på Inez finger konstaterade man att det såg mycket bättre ut och att vi hoppar över den där operationen. Istället fick Inez nytt specialplåster som ska sitta till måndag och sen ska det läka av sig själv. Vi har köpt rosa bandage med röda hjärtan på också som hon får ha över plåstret så hon inte pillar på det och som skydd när hon ska på dagis så får det vara fritt och läka på kvällarna. Kruxet nu är att jag fick för mig att hennes penicillinkur skulle räcka i 7 dagar och då tyckte överläkaren att vi skulle fortsätta med det till och med lördag, men nu tog penicillinet slut redan ikväll så i morgon måste jag ringa in och fråga om vi ska hämta ut en ny flaska (akutläkaren skrev ut TRE flaskor, vi var hans sista patient för dagen så han kanske var trött) och fortsätta kuren över lördagen.

Inez var nog glad att slippa nedsövning och jag var också glad att hon slapp det. Den enda som kanske var lite ledsen över att det förhoppningsvis inte blir fler besök var sjuksköterskan på ortopeden för hon blev förälskad i Inez. ”Dina blå ögon drunknar man i” sa hon flera gånger och när vi skulle gå sa hon att Inez måste komma och hälsa på henne fler gånger för det var så mysigt, sen fick hon en slängkyss av Inez och så var vårt äventyr på sjukhuset över för denna gång.

Nu njuter vi de sista semesterdagarna på Faludden.

/Nina

Inez

Idag har Inez namnsdag och vi tar en paus från sjukvård. Igår var vi på återbesök på ortopeden på sjukhuset. Vi kom dit 10.30 och åkte hem 14.50. Det har blivit en sån stor apparat av den där lilla trästickan som hon fått i fingret. Igår kollade en läkare på henne och sen hämtade han överläkaren och så blev det bedövningssalva och lite mer kläm och koll, men inget kom ut så då skickades vi vidare till ultraljud där man kunde konstatera att det sitter ”en främmande kropp” som är 2 mm stor i fingret. Innan vi kom till ultraljudet så sa läkarna på ortopeden att hittar man något så får vi söva och operera bort det där som hon har i fingret. Jag blev lite nedstämd när röntgenläkaren då lyckades se något på det där ultraljudet. Meeen… Vi skickades tillbaka till ortopeden där läkaren (som förövrigt var jättebra och trevlig) tyckte att vi skulle prova en sista grej innan operation. Hon fick ett specialplåster som ska sitta på i 2 dygn eller till på torsdag morgon då vi ska tillbaka till ortopeden. Då ska Inez komma fastande och kan man inte klämma ut något ur fingret så blir det sövning och operation då. Jag har bett om förstärkning den här gången, för igår blev det ännu en hel dag utan mat och det klarar jag inte av igen. Blir det en långsittning så vill jag ha någon att bytas av med så jag får gå och äta.

Men som sagt, idag tar vi en paus från sjukhuset.

/Nina

Far och fläng

Idag packade vi ihop oss och åkte ut till farmor och farfar. Det var lite si och så om vi skulle komma iväg idag eftersom vi (efter att jag ringt runt och detektivarbetat lite) fick veta att Inez ska på återbesök på ortopeden på sjukhuset imorgon förmiddag. Dennis blev jättesur och tyckte att ”vi kan inte ligga och åka fram och tillbaka, det kostar för mycket”, medan jag (som blir den som får åka) ansåg att det får vara värt det för annars blir det så få dagar på Faludden. Nu blir det alldeles perfekt för Didrik får hänga med farfar en hel dag och jag och Inez får njuta av air conditionen i bilen en hel dag. Win-Win kallas det visst ;-) Dennis muttrar fortfarande om att det blir onödigt dyrt och det här är den sämsta sommaren någonsin och det ena med det tredje, men jag tycker det är bra.

Imorgon kväll kommer mamma och Dennis faster med man för att äta kräftor och västerbottenpaj med oss. Jag ska inte äta för många kräftor för jag minns ännu akutenbesöket i lund, men jag ska äta några (och hämta medicinen mot gallstenssmärtor som jag glömde hemma). Nu är det ingen av oss som riktigt tror att det var just kräftorna som triggade anfallet, men ingen vet säkert så vi chansar inte för mycket ;-)

/Nina

Dagsläge

Klockan: 08.19

Yttertemperatur: 26 grader

Innetemperatur: 26 grader + någon mer grad

Luftfuktighet: 120%

Vakna barn: 2

Vakna föräldrar: 1 (Det är inte Dennis)

Jag kommer avlida om det ska bli 30 grader varmt idag! Nu på morgonen har vi påbörjat Inez penicillinkur. Det är lite knöligt för hon får inte blanda penicillinet med mat. Så antingen ska hon ha medicinen minst 30 minuter före mat och dryck eller 2 timmar efter mat och dryck. Mitt i sommaren äter och dricker man ju HELA tiden så vi får börja klocka hennes måltider och dryckesintag nu :-)

bildSå här ser Inez finger ut idag. Då ser det lite bättre ut än igår.

/Nina

 

Akuten

Vi var med i Kubb-VM igår och trots en strålande insats så var vi nog ett av de sämsta lagen som deltog ;-) Men vi hade skoj och var klara vid 14-tiden så jag och Maria åkte in mot Visby igen. Sen hämtade jag familjen och så åkte vi tillbaka hem till Maria och Conny och hade lite after kubb med grillning och poolbad.

Inez fick en sticka i fingret eller flera stickor i fingrarna för lite drygt en vecka sen och den ena stickan har vi inte lyckats få ut och det har blivit varigt och inflamerat så i torsdags besökte vi vårdcentralen för att få hjälp med det. En sjuksköterska klämde lite och ordinerade sen spritförband, vilket vi haft i två nätter, men igår var fingret jättesvullet och rött och varigt och i morse likadant så jag ringde 1177 och fick höra att jag skulle åka med Inez till akuten (tydligen fanns det ingen jourhavande vårdcentral den här helgen så ALLA ärenden hamnade på akuten). Sagt och gjort. Vid halv tolv åkte vi till akuten och dumma jag skulle ju ha räknat ut med lillfingret att det var lååååång väntetid och tagit med mig mat och dryck, men det gjorde jag inte. Efter tre och en halv timme fick vi träffa doktorn. Han ville klämma och känna och peta hål, men först skulle det bedövas med 2 sprutor. Han undrade om vi skulle köra på eller om vi skulle ta bedövningssalva och vänta en timme till. Efter tre och en halv timme tyckte jag att vi skulle köra på. Inez höll snällt fram sin hand och jag bad sjuksköterskan hjälpa till och hålla armen så jag kunde koncentrera mig på resten av barnet, men sköterskan backade undan och läkaren fick bara sticka genom huden innan Inez vred sig ur hans grepp och gallskrek. Alltså blev det bedövningssalva och en timme till i väntrummet. Då fick Dennis och Didrik komma förbi med välling åt Inez och jag tyckte de kunde stanna kvar den halvtimmen som det rörde sig om innan det var vår tur igen eftersom jag kanske behövde Dennis hjälp vid undersökningen, men Dennis hade ingen lust och inte Didrik heller så de åkte igen.

Andra gången vi kom in var Inez redan jätteledsen och förskräckt över sprutorna att trots att det inte kändes skrek hon och vred sig så läkaren fick sticka henne en tredje gång för att kunna bedöva ordentligt. När det äntligen var klart borrade hon in huvudet mot min hals och så fick vi prata om faffens pållahästar och farmors höns medan läkaren klippte hål på huden så varet kunde komma ut. Han hittade ingen sticka och röntgen skulle inte visa något, möjligtvis ultraljud, men då skulle vi få vänta i flera timmar till och det tyckte han var onödigt. Istället togs det ett blodprov i fingret och så skrevs det ut pencillin som Inez ska få 3 ggr om dagen i 7 dagar och så blir det återbesök om 3-4 dagar för att se att allt är på väg åt rätt håll. Hon var så duktig vår lilla tjej, men helt slut efter upplevelsen att hon somnade i bilen på väg till apoteket och sov i min famn medan jag hämtade ut medicinen. Förhoppningsvis ska hon bli bra nu i alla fall.

Conny och Maria med barnen Theo och Tim kom förbi och åt pizza med oss ikväll. Mysigt. Tyvärr började det blixtra och åska och Didrik som nyligen blivit rädd för oväder satt mest i famnen på mig eller Dennis och var rädd för ”mullret” så det blev inte så mycket lekt och de åkte hem tidigt.

Jag är också rätt trött efter den här dagen. Blir nog en tidig afton för mig med.

/Nina