Frid och fröjd

Nu har vi avslutat den här fantastiskt långa arbetsveckan på 2 dagar. Jag dras fortfarande med min förkylning så det gjorde inget att det blev en kort vecka, fast jag hade hellre jobbat hela veckan och varit frisk.

Dennis som var döende i magsjuka lyckades ta sig till jobbet i torsdags och tur var nog det för annars hade det nog slutat med skilsmässa eller åtminstonde separata boenden :-) Min förkylning ger mig en ganska jobbig hosta på kvällarna och helst när jag ska sova. Dessutom så gnyr jag helt omedvetet lite när jag håller på att somna eller precis har somnat. DET fick jag höra natten till torsdag. ”NINA, SLUTA!” röt Dennis och så sa han att jag gnällde och att det kunde han inte somna samtidigt som. Alltså vågade jag inte somna. Men så fort jag ändå sakta gled ner i drömmarnas land fick jag svårt att andas och var tvungen att hosta. Vilket belönades med en djup suck och ett ”Men va fan…!” varje gång. Jag sov knappt alls den natten eftersom jag inte ville reta upp Dennis och han sov inget heller eftersom jag hostade. Han hade inte en tanke på att sova på soffan och SLIPPA höra mig vilket jag föreslog sååååå därför var det rätt så skönt att han orkade åka till jobbet. Nu sover jag hur bra som helst även om jag hostar (ingen bryr sig ju nu ;-) ) och jag tror Dennis också sover bra. Han är dock bekymrad över att jag fortfarande hostar och påpekar att jag måste få det fixat tills han kommer hem på torsdag.

Imorgon åker vi förmodligen till mamma. Jag och barnen behöver hitta på något eller åtminstonde komma ut ur huset. Vi ska se om vi kan åka lite pulka.

/Nina

 

Brist på tålamod

Nu är det sjätte dagen barnen är hemma med numera TVÅ sjuka föräldrar och vi kan väl säga att det märks. Jag mår betydligt bättre än Dennis men är inte helt återställd än och har en förskräcklig hosta som ger mig både magont och huvudvärk. Dennis som insjuknade i magsjukan natten till idag har kommit lindrigt undan, men är ändå döende. Han har varit på toa ett par gånger, men istället för att bosätta sig där har han fått hög feber så det är liksom värst för honom ändå den här magsjukan ;-) Barnen är HELT återställda och far omkring som om de varit instängda i flera månader. Jag är helt slut och har inte något tålamod alls med dem så just nu skriker vi mer till varann än vi pratar. I morgon hoppas jag att den här mattheten ska vara över. Jag tar en extradag hemma eftersom jag egentligen jobbar 7-18.30 och Dennis inte är i form att ta hand om några barn och jag inte är helt hundra. Jag ska försöka handla eftersom kylen gapar tom och sen är det sanering av badrum och tvätt av sängkläder som gäller.

OM jag orkar och det blir tid över så ska jag försöka ta med barnen ut en stund. Egentligen kan de vara på förskolan imorgon, men eftersom vi ännu har magsjukan i huset så vill samvetet inte skicka iväg dem. Idag tog jag mig i alla fall samman och gorde en play doh-lera som roat dem i ett par timmar. Jag lyckades till och med stjäla till mig en halvtimmes sömn på soffan.

Tveksamt om Dennis kan åka till jobbet på torsdag. Han får ta ett beslut i morgon och se om de kan plocka upp honom på fredag istället. Inte så roligt att dra med sig magsjuka ombord på ett fartyg.

/Nina

Helg i sjukdomens tecken

Inez överraskade ju oss med att bli kräksjuk i torsdags, men redan i fredags var hon pigg igen. Lite medtagen men inte ”sjuk”. Och hon kräktes enbart, var inte dålig i magen. När ingen annan blivit dålig i lördags så började vi nästan tro att hon fått i sig något olämpligt bara. Mamma fyllde år i lördags och vi ställde in vårt firarbesök, men jag började nästan tro att det var lite överilat, meeeeen…. natten till söndag brakade det loss. Början med lilla mig… Sist jag var så här dålig var 2005 när jag fick vinterkräksjukan och möjligtvis 2009 när jag blev magdålig, medan jag väntade Didrik. Annars har jag varit den som kommit lindrigast undan när det varit magsjuka i huset. Inte den här gången dock. Och till skillnad från Inez så behövde jag inte ”bara” kräkas. Ovan på detta har jag en fantastisk förkylning också med hosta och nästäppa och igår även feber. Efter att det lugnat ner sig något hos mig igår så hörde jag Dennis skrika: ”Nej, börjar du nu?!” och så hade Didrik kräkt ner hela sig själv och fåtöljen. Dennis skrubbade ju fåtöljen i torsdags så han höll på att bryta ihop över att göra om samma arbete. Förmodligen berodde hans frustration en stor del på att jag inte var så mycket till hjälp. Som tur var mådde Didrik nog dåligt redan vid lunch för han vägrade äta så hans mage var lättömd och idag verkar han må bra. Jag är fortfarande matt. Dennis är utarbetad efter att ha varit sjuksyster åt alla i familjen och sover i soffan. Vi väntar på att han ska bli sjuk. I normala fall behöver man bara nämna ordet magsjuka så är han utslagen i badrummet. Han har varit ovanligt motståndskraftig den här gången.

Vi ska i alla fall vara noga och följa 48 timmarsregeln så det blir varken jobb eller förskola före onsdag och sen hoppas vi att vi haft vårt för den här säsongen.

/Nina

Nytt datum

Igår var vi på ultraljud och vi som började med 7 juni som födelsedatum och sen fick den 4 juni på KUB-testet och nu har vi fått nytt datum igen. 1 juni ska det ske. Jag är inte så optimistisk. Har ju gått över tiden med båda barnen så vi sitter nog på förlossningen den 15 juni när Didrik fyller år :-(

Hur som helst var allt bra med bebisen. Jag har inte känt överdrivit mycket rörelser den här gången, inte alls som med Didrik och Inez så jag och Dennis har hoppats på en liten lugn filosof. Det första ultraljudsläkaren sa var: ”Åh, mycket aktiv bebis!” Dennis kunde inte hålla tillbaka sin reaktion: ”Nej, inte en till!” Moderkakan sitter i framkant, vilket kan dämpa känseln av fosterrörelser något i det här stadiet. Det är förmodligen därför som jag tror det är en lugn bebis. Men det syntes klart och tydligt att det är en pigg krabat. Tyvärr fick vi inga bra bilder den här gången. Vi fick se bebisen i 3D och första scanningen visade en jättesöt bebis tyckte jag, men den bilden fick vi inte utan vi fick en bild där ansiktet var helt inklämt mellan moderkakan och annat. Men men…

Didrik och Inez fick vara hemma från förskolan idag för Didrik är genomförkyld (jag börjar också bli förkyld) och tur var det för strax innan lunch började Inez att kräkas och sen har hon kräkts hela eftermiddagen. Dennis ringde och undrade om jag kanske kunde komma hem tidigare, men så fungerar inte mitt jobb och ingen annan än Inez är dålig än så länge så han fick klara sig själv fram till jag slutade 16.30. Nu har vi rensat barnens rumsgolv från leksaker i fall det blir mer kräkfest i natt. Jag är förberedd på att sova på madrass på deras golv också eftersom jag ogärna vill tvätta dubbelsängen mitt i natten.

/Nina

Nytt år

God jul och Gott nytt år! Bättre sent än aldrig. Vi vilade in det nya året ute hos svärföräldrarna. Julen spenderade vi i Visby med bror och hans fru samt mamma. Har varit trevliga dagar.

Dennis började jobba igen den 2 januari och jag och barnen höll oss i VIsby ett par dagar innan vi bestämde oss för att åka ut till mommo. Jag tänkte gära något roligt med barnen var och en för sig så de fick lite egen tid med mig – den fantastiska modern. Jag tror faktiskt inte att jag gjort något med dem en och en (om man bortser från läkarbesök) sen Inez föddes. Alltså kan man ju säga att det var på tiden. Hur som helst så har det blivit badhusbesök. Jag och Didrik var där i drygt 2 timmar i söndags och jag och Inez var där drygt 2 timmar idag. Det var himla mysigt att spendera lite tid på tu man hand med dem och göra något som båda tycker om och jag tror de uppskattade att få vara ensamna med mamma en stund.

Bebismagen är i v 19 nu (om första ultraljudet stämmer, vi får förmodligen nytt f-datum nästa onsdag när vi ska på riktiga ultraljudet). Det står i gravidkalendern att man ska prata med sin partner om att det kan vara skönt med massage nu när kroppen tänjs. Känner jag Dennis rätt så vrider han på det så att det är HAN som behöver massage ;-)

Inez har varit i närkontakt med braskasetten och bränt sig. Det såg helt ok ut tills vi spenderade en förmiddag i badhuset. Nu ser det ilsket rött ut och är väldigt tunn hud. Blir definitivt vant-tvång på lilla fröken vid längre utevistelse så hon inte förfryser fingret.

Imorgon är vi bjudna på lek och fika hos Theo och Tim. Barnen är överlyckliga och jag tycker det ska bli roligt att träffa barnens föräldrar :-)

På onsdag börjar allvaret igen med jobb och dagis och på torsdag kommer Dennis hem igen. Vi saknar honom väldigt denna gång eftersom han varit hemma ganska länge och vi hade en så mysig ledighet tillsammans. Alltid lättare med separationerna när de är regelbundna. Inte för att vi inte gillar när Dennis är ledig länge ;-)

/Nina