Dålig attityd

Här rullar vår nya vardag på med 15 timmar förskola i veckan för Inez och Didrik och en massa hemmatid för mig. Dennis jobbar och står i till och från, både hemma och på jobbet.

Ossian växer så det knakar och är med på ett helt annat sätt nu och idag har vi provsuttit i barnstolen vid bordet med en kudde bakom ryggen. Det gick jättebra och gjorde att jag faktiskt fick äta min mat i lugn och ro för första gången på drygt 3 månader. Kul med framsteg samtidigt som jag får lite panik över att det går så snabbt. Det är ju troligen den sista bebisen hos oss och då vill jag liksom verkligen njuta av att han är en bebis.

Inez och Didrik har de senaste veckorna genomgått någon slags mardrömsutveckling med världens sämsta attityd. Didrik visar något som jag verkligen inte hoppas speglar vad som komma skall i tonåren x 100. Han vräker ur sig så dumma saker: Du är dum, Du är ful, Du luktar illa, Du är äcklig, Jag vill inte vara ditt barn, Jag vill att du ska bli ledsen osv… Nu reagerar jag inte med att bli ledsen utan jag blir ursinnig och han har åkt in i sitt rum oräkneliga gånger de senaste veckorna. Dessutom är min mammaroll inte den samma som den lugna pedagogiska rollen jag har på jobbet utan här blir det tillsägelser lugnt 3-4 gånger innan jag ilsket vrålar till och sen skriker vi mer än vi pratar med varann. Och Inez hon är… Inez TRE år med allt vad det innebär + att hon tar efter storebror så gott hon kan. Nu är hon mer fysisk än verbal så hon sparkas och slåss när Didrik istället använder ord. Hur som helst är det inte riktigt hållbart längre. Just nu testar vi ett belöningssystem. Jag tycker egentligen väldigt illa om sånt som stjärnor och beröm för att man är ”snäll och duktig” och tillrättalagd, men jag är liksom vid vägs ände. Didrik har gett sig den på att han ska ha en radiostyrd bil. Det är det sista han nämner innan han somnar och det första han pratar om när han vaknar. Det har vi nu tagit fasta på så om han ”sköter” sig en hel dag så får han ett klistermärke på en skylt vi gjort och nör han fått ihop 5 klistermärken på raken (alltså fem dagar i rad med gott uppförande) så ska vi köpa en radiostyrd bil. Idag är första dagen och hittills räcker det att påminna honom om klistermärket och bilen så lugnar han ner sig. Dock tror jag inte att han förstår hur lång tid fem dagar är. Vi har några enkla regler som han behöver följa för att få ett klistermärke: Lyssna på mamma och pappa, säga snälla saker istället för taskiga, om han blir arg får han bli det utan att göra dumma saker eller säga elaka saker. För mig är det viktigt att han förstår varför han får eller inte får ett klistermärke.

Vi testar samma grej på Inez (hon vill ha en barbiebil), men hon får nog aldrig ihop sina märken. Just i dessa lägen blir det så tydligt att hon är två år yngre än Didrik. Hon förstår inte grejen.

Vi har bestämt oss för att lägga krut på att få iordning rummet bredvid köket i höst. Det ska bli Didriks rum/gästrum/kontor. Det har blivit mer och mer tydligt att de behöver varsitt eget kryp in. Didrik orkar dessutom vara uppe längre på kvällarna medan Inez är trött och behöver sova vid 20 på kvällen.

/Nina